Detta är mitt svar och mina frågor till Maud, Andreas och hans sekreterare på förra blogginläggets svar, skickat med e-post för någon dag sedan.
…
Hej Tobias (och Maud samt Andreas)!
Såg att du svarat på e-post från Winnie Magnusson angående var riksdagsbeslutet från 2006 tagit vägen, det som handlar om fiskvägar.
Min fråga till dig är på vilket sätt Miljöprocessutredningen och Bostadsutskottet anser att regleringsföretagen redan idag är ansvariga för kompensationsåtgärder. De har i de flesta fall (men dock inte i alla skandalöst nog) villkor enligt gamla/nya vattenlagen eller Miljöbalken. I de flesta av dessa står inget om fiskvägar, vilket var vad frågan handlade om, inte allmänna och till intet förpliktigande kompensationsåtgärder.
I 98 % av kraftverksdammarna finns inte denna teknik med fiskvägar, som idag fungerar i båda riktningar med upp till 95 % överlevnad. Alltså är det tekniskt och biologiskt möjligt och högst motiverat att dessa byggs om man som regering vill leva upp till Riokonventioner och annat gällande biologisk mångfald. Men tydligen inte politiskt motiverat, varför?
Dessutom är ju fiskvägar något annat än just kompensationsåtgärder, eftersom de syftar till att återskapa något av den naturliga fiskvandringen igen. Typiska kompensationsåtgärder är t ex fiskodling, något som visat sig vara en återvändsgränd, eftersom de odlade fiskarna ofta har en mycket sämre överlevnadspotential och dessutom inte alltid fungerar i de ekosystem de sätts ut i.
Ett exempel på detta är symbiosen mellan flodpärlmussla (rödlistad) och laxartade fiskar. En del av sin livscykel lever musslan som larv på gälbågarna på fiskarna. De odlade fiskarna dör i en mycket högre grad av detta beteende än de naturliga stammarna och både värddjur och mussla försvinner…
Miljöprocessutedningens (MPU)förslag är dessutom inget svar på riksdagsbeslutet, som måste ses som en uppmaning till lagstiftning. Idén som MPU levererade att Kammarkollegiet ska fortsätta som nu med omprövningar är inte på något sätt i linje med riksdagsbeslutet. Med Kammarkollegiets nuvarande resurser skulle en total genomgång ta mer än 150 år; då är Östersjölaxen, ålen och en rad andra arter redan utrotade. Dessutom skrev Bostadsutskottet att denna fråga ”inte skulle läggas in i utredning” utan behandlas skyndsamt, eftersom det är bråttom. Hur tolkar nuvarande regering ordet ”bråttom”? Och hur ska denna segdragning tolkas i förhållande till vår nya lag, vattendirektivet? Är det med flit som man syftar till en miljömässig ”tummetott” av en i teorin ambitiös miljölagstiftning kring vattenfrågorna?
Vad är problemet? Kraftindustrins lobbying? Efter att ha studerat frågan i flera år, diskuterat med och intervjuat otaliga forskare inom både energi- och energieffektiviseringar, generaldirektörer på statliga verk, personal på SvK och NordPool och många fler finns det inga reella problem med att spilla 5 %, inte ens om vi skulle göra det i samtliga dammar i hela Sverige (vilket troligen inte är biologiskt motiverat pga. totalt havererade ekosystem i en del fall). Ja, förutom lite förlorade intäkter då för kraftbolagen, något som de har råd med eftersom gammal vattenkraft är något av det mest lukrativa man kan hålla på med, till och med utan elcertifikat… Märk väl att vi inte kräver utrivning, vilket egentligen är den enda rimliga konsekvensen om fiskvägar inte är möjliga att ordna, allt enligt miljöbalken och vattendirektivet. Vi kräver bara en liten del, 5 % av vattnet och det tolkas gärna av kraftindustrin som om vi vill skjuta hela välfärdssamhället i sank…
Däremot är det bråttom, som Bostadsutskottet mycket riktigt skriver. Att segdra denna fråga i mer än 4 år, samtidigt som man snabbutreder möjligheterna att snabba upp tillståndsprocesserna för mer vattenkraft (i onödan, den svenska elenergiproduktionen är redan till mer än 60 % förnybar, kärnkraften är inte koldioxiddrivande och vattenkraften håller inte måttet i texten kring miljömålet ”Begränsad klimatpåverkan” eftersom den påverkar den biologiska mångfalden ensidigt negativt) samtidigt som ni ger klartecken till en kringfart Stockholm som enligt experterna driver upp koldioxidhalten och därmed försvårar möjligheterna att nå målet, 50 % förnybar energiproduktion år 2020 (märk att det är skillnad mellan energi- och elenergiproduktion) är närmast barockt.
Vill ni ha en föredragning om detta ställer jag gärna upp, men troligt är väl att ni har andra informationskanaler som bättre tjänar nuvarande agenda, att till varje pris förhindra att kraftbolagen åläggs något som helst som minskar deras vinstmarginaler…
Det enda komplicerade i denna fråga är varför kraftindustrin har en sådan enorm påverkan, trots att de inte har välgrundade fakta för sina påståenden om vindkraftsreglering eller energibehov. Ni vet, hoppas jag eftersom ert eget verk Energimyndigheten är en av uppgiftslämnarna, att vi går mot överskott i det nationella elsystemet på mellan 20-35 TWh fram till och långt förbi år 2030? Innebär att det verkligen finns, för första gången i modern historia, grundade skäl på alla sätt att åtgärda denna miljöskuld som är gigantisk.
Och som sagt, våra klimatmål når vi utan problem utan mer vattenkraft och med fiskvägar i de förstörda älvarna, samtidigt, som tidigare nämnts, det klart deklareras i texten runt miljömålet ”begränsad klimatpåverkan” att målet, citat: … ska uppnås på ett sådant sätt och i en sådan takt att den biologiska mångfalden bevaras, livsmedelsproduktionen säkerställs och andra mål för hållbar utveckling inte äventyras.
Med hopp om lite mer genomlysning av frågan på vetenskaplig grund,
Christer Borg
Ordförande Älvräddarnas Samorganisation
